Tyfonen i spegeln

Iris föddes med autism och växte upp i en värld som för henne var obegriplig och skrämmande. Relationer med andra människor intresserande henne inte, istället för att söka kontakt gick hon in i sin inre värld där hon trivdes. Omvärlden i all sin komplexitet började småningom väcka hennes intresse. Hon bestämde sig för att försöka räkna ut hur relationer fungerade och vad som krävdes för
att verka normal.

I dokumentären berättar Iris om hennes kamp att förstå vad det känslomässiga är och vad det innebär att delta i vad hon kallar 'den vanliga verkligheten'. Det framstår som att Iris inte skiljer sig speciellt mycket från andra men hon betonar gång på gång att denna 'normalitet' är en noga inövad imitation utan känslomässig förankring. Filmen är en studie av detta komplexa skådespel och formar sig till ett förtätat och suggestivt porträtt av en unik människa.